Det börjar att ta fart och utställningsdebut

I lördags träffade jag en nyklippt Zaba som börjar att få en allt rundare mage, dessutom har hennes spenar nu blivit styva. Det ska bli så spännande att följa henne de närmaste veckorna och snart blir det dags för henne att flytta hem till oss inför den kommande födseln

Stella, liten börjar att bli stor, nu som då – bedårande söt!

I helgen har även ”Lamirada Celestine Lady into Fox” varit i farten, då hon har gjort utställningsdebut på en inofficiell utställning i Hässleholm. Efter att alla intryck lagt sig en aning, så kom Stella sedan fint till ro i den stimmiga utställningshallen. När det var hennes tur att äntra ringen gjorde hon några fina rundor och blev sedan belönad med fin kritik och fick placering ett med Hederspris i valpklass 4-6 månader. Hon är go och glad med människor, så därför var det heller inga problem med domarens hantering i stort. Däremot ville hon inte gärna visa sina nya fina tänder, men med min hjälp fick domaren även dem bedömda. Det momentet behöver Stella träna lite extra på till nästa gång!

För övrigt började utställningsmorgonen dramatiskt, då jag lyckades med konststycket (med all packning i händerna) att fastna med foten i handtaget till min hopfällbara stol och föll då huvudstupa ner i vår halls hårda klinkergolv. Aj, aj, vad ont det gjorde och medan jag låg kvar och kved på golvet gjorde stackars Dicho några tappra försök att få upp mig. Han drog först i min vänsterhands vante och gjorde sedan ännu ett försök med högerhandens vante. Till slut tog jag mig upp på egen hand  och en glad perrokille passade då på att ge mig några blöta pussar i ansiktet. Vem kan trösta bättre än en perro! Jag kunde ganska snabbt konstatera att inget verkade vara brutet i alla fall, men vilket otäckt fall det kan bli då händerna inte hinner släppa packningen innan kroppen går i golvet. Istället fick nu vänster överarm, knä och lår ta smällen – något mörbultad och med hjälp av smärtstillande tabletter satte jag mig sedan i bilen och for iväg. ”The show must go on”! Vilken tur att lilltjejen kunde visas upp i promenadtempo, för något mer fartfyllt tempo hade jag inte fixat denna dag och tur också att det fanns så många trevliga perro 0 hundmänniskor vid ringside som hjälpte till att skingra tankarna av smärtan från den bultande lårkakan. Vem har sagt att hundaktiviteter är ofarliga??

Allra finaste Första-hjälpen-Dicho!

Zaba stegar mot femte veckan

Zabas tillvaro går numera i ganska sakta lunk jämfört med hur hennes dagar vanligtvis brukar se ut, då de bland annat består av agilityträning och löpträning med matte Lina. Z är nu märkbart trött och tar gärna långa sovmorgnar. Jag och Mats hälsade på henne i lördags för bland annat invägning (+1 1/2 kg så här långt), men också för att gosa med henne för att hon ska känna sig go och glad när det blir dags för henne att flytta hem till oss. Att hon känner igen oss råder det inget tvivel om då hon gjorde både glädjeskutt och viftade glatt på svansen när hon fick se oss stega in genom dörren. Mats och jag lägger oss alltid vinn med att ha regelbunden kontakt med våra foderhundar redan från att de är unga, så att de ska känna sig så trygga som möjligt under sina valpperioder här hos oss.  Dessutom har Zaba regelbundet träffat våra hemmaboende perros sedan hon var valp, vilket också underlättar när hundarna framöver ska bo under samma tak.

Det är också viktigt att förutom med hundarna, ha en nära och god relation till våra fodervärdar då vi samarbetar kring deras krulliga och ulliga perros. Genom åren hinner det att utvecklas en fin vänskap med både dem och övriga valpköpare och jag är så tacksam för allt arbete och all den träning som de lägger ner på sina fyrbenta vänner. För övrigt är jag också mycket tacksam för det fina jobb som alla valpfamiljer gör med sina krulltottar och att ni ger mig löpande rapporter i både ord och bild om hur det går med era små älsklingar är guld värt. Dessutom har varje valpkull en egen  grupp på Facebook, där vi kan följa livet med de små älsklingarna – från valp och genom vuxenlivet samt har möjlighet att utbyta tankar och erfarenheter med varandra.

Nästa helg ska Zaba komma hem hit några timmar och då hoppas jag kunna ta lite fler bilder på henne till bloggen!

Tredje veckan

Det har nu gått tre veckor sedan Zaba blev parad och förutom att hon är ngt tröttare än tidigare och gärna tar långa sovmorgnar, så syns det ännu inte att hennes mage blivit nämnvärt större. Det ska bli spännande att se vad som händer inemot femte veckan, för ofta är det först då som tiken börjar att bli synbart rund om magen. Hon har också haft kräkningar och även det brukar vara ett gott tecken. Någon ny magbild på Zaba blir det alltså inte denna vecka, då den inte skiljer sig något nämnvärt från förra helgen. Istället får det bli en tidigare tagen bild på henne i gröngräset.

 

Igår passade jag på att träffa henne och matte Lina, då vi tog en promenad i det gråmulna vintervädret tillsammans med några valpintresserade familjer. I deras ögon verkade säkert lilla charmiga Zaba vara en glad och mycket sprallig perroflicka, men jämfört med hur hon brukar vara så har hon numera inte lika mycket spring i benen.

 Isa o Dicho

Här hemma är allting bra med våra fyra perros, Iza (11 år), Dicho (9), Lily (6) och MissU (2). Närmast ofattbart att de i vår uppnår åldrarna inom parantes. Det känns som igår då Isa var en sockersöt liten valp – oj, vad åren rusat på! Än idag (trots sin relativt höga ålder) så kan hon allt som oftast plocka fram sitt barna(valp)sinne och återigen bli en liten busig perrovalp, som gärna tar chansen att göra ett och annat perrorace. Dicho, flockens enda hane är nog den mest kelsjuka av dem alla och han tar varje chans att bli kliad och då gärna på magen. Medan Lily är min vänstra hand och hjälpreda, som hjälper mig att hålla ordning på speciellt minstingen MissU och om hon hittar på något larmar L genast. MissU som otroligt nog snart blir två år är en riktig mystjej, som gillar att ligga nära eller i någons knä.

 Lily o MissU

Zaba – avsnitt två

Det är nu två veckor sedan Zabas parning med Toro och än är det lite tidigt att se några yttre tecken på dräktighet. Det var först inemot femte veckan när hon för ett år sedan bar på sin första kull, som hon började att bli  rund om magen. Däremot tycker matte Lina att hon numera är lite tröttare och betydligt mer kelig än vanligt och det får vi hoppas tyder på att hon är dräktig.

En glad och sprallig perroflicka, i väntan på att pojkvännen ska dyka upp!

En alldeles nytagen bild (två veckor senare) på söta Zaba och nu följer vi henne med stor spänning!

En ljuvlig Zaba-valp från Perro Rizados.

Mer valpinfo – se ”Planerade valpar”!